Деймън

Hälsa & omsorg

Automatiskt översatt (fel kan förekomma)

Det här är Damon. Två års väntan... Två år utan en enda "Han är min katt." Jag kallar honom ängel för trots allt han har gått igenom har han inte förlorat sin förmåga att älska. När han kom till oss bar han på smärta. Vi kastrerade honom, tog bort det problematiska ögat och behandlade hans tänder. Lite i taget blev allt som plågade honom ett minne blott. Och sedan hände den vackraste förändringen. Inte i hans utseende, utan i hans själ. Damon lever inte längre i smärta. Hans svarta lilla kropp är inte längre spänd. Istället söker han en mänsklig hand, myser, spinner och visar all den ömhet som så länge har varit gömd bakom lidandet. Men... i mer än två år har ingen valt honom. Svarta katter blir ofta kvar. Och Damon väntar. Tålmodigt. Dag efter dag. År efter år. Finns det ingen som kan se det vi ser? Inte det saknade ögat. Inte ärren. Utan det stora hjärtat som väntar på att älska. Låt det finnas någon där ute som säger: "Damon, det är dags att gå hem." Avmaskad både inuti och utanpå. Inga vaccinationer än. Med utmärkta hygienvanor. Han har bott i ett litet rum i över ett år. Inte för att han är "problematiskt", utan för att livet har ordnat sig så. Idag väger Damon 4,2 kilo kärlek. Svart, men spräcklig med vita hårstrån - som om livet har lämnat spår på honom och han har accepterat dem. Självklart går han bra ihop med andra katter. Jag söker en person. Någon som förstår att ibland är de mest ömma varelserna de som har väntat längst. Damon har ingen brådska. Inte jag heller. Men jag tror att det finns en plats där det inte kommer att vara en "tillfällig lösning", utan ett hem.